Snart jul!

När det nu snart är jul kan det passa med bilder på ett par julröda byggen!

Först ut är en American Lafrance av årsmodell 1924 från Jordan Highway Miniatures. JHM:s modeller har som vanligt fina detaljer och är relativt lättbyggda om man har överseende med de pratiga men inte alltid helt tydliga bygganvisningarna. Jag skulle föredra fler bilder och färre ord! Färgen blev Model Masters 'Guards Red' eftersom det var den enda röda färg jag hade hemma.

Andra bilen ut är en Benz av okänd årsmodell från avsomnade Roskopf Miniaturmodelle. Modellen, som är en färdigmodell, var ursprungligen blå, vilket jag tycker var en lite väl udda brandbilsfärg. Jag monterade isär den och målade även den 'Guards Red' när jag ändå höll på med American Lafrancen. Här står den i brandstationen från Kibri. Till höger skymtar en Unimog, som även den kommer från Kibri.

Ett gammalt verktygstips och diverse byggande

Det kan vara tråkigt att röra om i färgburkarna, särskilt som vissa pigment har en tendens att bilda en besvärlig bottensats. Visserligen funkar det ganska bra med spikar och tandpetare men man kan ganska enkelt bygga sig en omrörare!

Gör så här: Skaffa en sån där liten minivisp som man har till någonting i köket... Klipp av vispen med en avbitartång och böj till en liten krok. Om det är svårt att böja kan man först glödga tråden över till exempel ett ljus och låta den svalna långsamt innan man böjer. Sedan kortsluter man den ena batteriplatsen för omröraren ska inte snurra för fort - det stänker lätt ändå ibland! Jag använde en spik till detta men man kan alltid vara mer proffsig och löda en tråd mellan polerna i stället. Den här har jag använt i flera år nu, och den är suverän!

Här ligger godsmagasinet efter en första strykning med falurött (Blanda rött och svart så blir det falurött) och sockeln som jag grundmålade med ljusgrått. Två strykningar med en lätt slipning emellan är nog lagom.

Nu har lastbryggor och trappor kommit på plats. Skjutdörren är löst ditställd för fotot. I stället för Euromods billiga papptak med "tegelpanne"-mönster har jag gjort ett nytt tak av takplattor från Auhagen. När bilden togs hade jag just satt dit en skorsten till kaminen. Skorstenen är av vitmetall och kommer från TeknoByggs skorstenssats.

Nu har det också blivit ett "lock" över helixen. Höjdskillnaden i terrängen blir större än jag ville men det är bara att gilla läget... Tågen måste ju få plats i underjorden. Provisoriskt satte jag ihop lokstallet för att se om jag kan ha det där jag hade tänkt och det borde kunna gå. Under lokstallet står "amerikanaren", som är det högsta fordonet jag äger och som därmed får vara provfordon för frigången i höjdled. Man kan tänka sig att de har sprängt bort lite berg för att få plats med lokstallet. Det viktigaste är att spåret bakom lokstallet kan försvinna in i terrängen och ner i helixen utan att det ser ut som om det finns en tunnel där. Nergången i underjorden ska vara osynlig.

När jag lade bangårdens växlar upptäckte jag att det kommer att bli lite väl trångt om saligheten om det ska vara ett stationshus mot väggen och två godsmagasin närmast kanten. På prov sågade jag till en smal plywoodremsa som breddning av bangårdsområdet och satte dit med tvingar. Det kommer kanske att fungera!

Regn, regn, regn...

Jag är gräsänkling och det har regnat i ett dygn. Kan det vara bättre pysselläge? Knappast! Bland de saker som därför har blivit gjorda hittar man till exempel dubbelhytten, som har fått ett lager grundfärg. Den ser rätt bra ut så den behöver nog inte så många upprepningar av grundmålning och slipning.

Förutom den där hytten passade jag på att måla korgen till ett Traderafynd. Det var en grön, tysk 3:e klassvagn som den tidigare ägaren hade försökt slipa bort den tyska märkningen på. Nu slipade jag bort det sista och målade den havannabrun. Tyvärr var fönstren så ordentligt fastlimmade att de inte gick att få bort utan att gå sönder så jag fick lov att maskera dem i stället. Det går ju också bra men det tar lite tid.

Ytterligare ett projekt är det här godsmagasinet, en gammal trämodell från länge sedan insomnade Euromod. Jämfört med dagens laserskurna modeller är de här stansade modellerna lite grova och kräver lite mer slipningsarbete för att delarna ska passa ihop bra. Men lägger man ner lite arbete på dem brukar de bli ganska fina. Så här långt har det projektet kommit.

Till sist ett par bilder på prototypen till en växellägesindikator till det bildställverk jag tänker bygga till skuggbangården. Som synes fungerade den. Hurra! Det är säkert över 20 år sedan jag lödde ihop något och jag är verkligen ingen elektronikgubbe så det var roligt att jag fick ihop det hela. Konstruktionen kommer från ett gammalt nummer av MIBA.

Sakta går det framåt. Sakta.

Motortrallaprojektet har kommit ungefär så här långt. Det är dags att börja grundmåla hytten, så att jag kan slipa skarvarna och måla igen och slipa igen och...

Men den mesta tiden har gått åt till att bygga nivå -28 cm, dvs skuggbangården. Rälsbädd och räls är på plats. Dessutom är det kopplat och klart, inklusive vändslingemodulen från Lenz, så de första tågen har fått provköra! Jag passade på att programmera om alla lokadresser så att jag nu använder de två sista siffrorna i loknumret som adress. På så sätt är det lättare att veta vilken adress de har. Förut hade jag bara 1, 2, 3, 4, 5 osv som system, men de flesta lok visade sig ha 3 :)

Jag har gjort den första stommen till nivå 0, som ju ska innehålla själva banan och landskapet.

Så ser det ut just nu. Nästa steg blir kanske att bygga in helixen.

Här är en bild på skuggbangården där man också ser hur plan 0 dels hänger på väggen och dels vilar på plan -28 cm.

Vad hände med ubåten?

Jodå, ubåten, Seeteufel - Marulken, är klar. Det var ett fasligt sjå att få dit torpederna, som slutligen spontanlossnade ändå. Lösningen blev att borra och stifta fast dem i ubåten. Stiften gjorde jag genom att klippa av ett par 5 mm-bitar av ett vanligt gem. Kanske ska jag säga något om målningen också. Vilken färg de här dvärgubåtarna hade har inte varit lätt att få reda på. Troligtvis var de mörkgrå eller svarta. Jag valde därför att måla den svartgrå. Sedan vädrade jag den lite lätt med rost och ljusgrå torrborstning. Torpederna ska vara polerat stål, så de blev kanske lite för mörka. Det gäller ju att ta hänsyn till skalfaktorn för färgnyanser i den här lilla skalan. Skalfaktorn innebär att ju mindre skala, desto ljusare ska färgen vara jämfört med originalet. I skala 1:87 kan det innebära närmare 30% vitt i färgen.

 

Jag placerade en Amazon bredvid som storleksjämförelse.

Annars har arbetet med helixen till modelljärnvägen fortsatt.

Så här ser den ut innan de gängade stängerna är kapade. Räls är utlagd för provkörning. Lutningen är 3% och det kan vara lite brant för vissa lok.

Jecos T43:a utan slirskydd hade inga problem att dra upp ett fyravagnarståg. Jag hängde även på en trögrullande femte vagn men då visade loket tendenser att slira ibland. Men jag ska inte köra så långa tåg så det provet var godkänt.

 

Provtåg två var Jecos K4-byggsats med två G-vagnar. K4:an är väl mest ett växellok men kan tänkas köra vagnuttagningar på linjen ibland. Inte heller detta lok har slirskydd men klarade jobbet galant. Jag hakade på två kylvagnar också och det gick fortfarande bra för det lilla loket!

Det verkliga provet var spårrengöringsvagnen från CMX, en tung tankvagn i mässing med sin fjäderbelastade rengöringskudde. Den är svår att flytta på plant spår och en TMY med slirskydd klarade nätt och jämt att knuffa upp den.

Slutligen en bild på påbörjad limning av rälsbädden. Jag använder Track-Bed från Woodland Scenics. Den är ett av halvmjukt cellplastmaterial som ger bra ljuddämpning och är lätt att arbeta med. När man använder den i kurvor, delar man den först på längden efter anvisningen på undersidan och limmar halvorna omlott. Först måste man förstås rita ut rälskonturen och mittlinjen så rälsbädden hamnar rätt.

Grundstommen

Katrin jobbar kväll så det kunde bli en helkväll i hobbyrummet men först måste elstängslet till kossornas hage lagas. En av grannens kalvar hälsade på i vår trädgård i morse och jag upptäckte att orsaken var att tråden lossnat på ett ställe. Livet på landet!

Efter lite pysslande ser det ut så här i hobbyrummet. Grundstommen till skuggbangården är klar. De gamla underskåpen från en bokhylla fick bestämma höjden som blev cirka en meter. Skåpen är väldigt praktiska att ha grejer i men de gör det svårt att komma åt undertill för ledningsdragning. Kanske kan man ställa dem lite glesare. Till höger i bild ser man kvällens stora arbete: helixen, som syns i helbild här nedanför.

Det tog ett par timmar att borra hål, kapa helgängad stång och trä i den med muttrar och brickor. Det är M5-stång, om någon undrar. Ännu har jag inte justerat nivåerna så att stigningen blir jämn. Jag beräknar att jag behöver ungefär ett halvt varv till för att komma upp till önskade 30 cm höjd utan att stigningen blir för stark.

Medan limmet härdar

Medan limmet härdar passar jag på att rapportera vad som hänt sedan sist, trots semestertider och alla utomhusprojekt som en lantis måste ägna sig åt när väderleken ät tjänlig.
På modellfronten håller jag på att bygga en dubbelhytt av två Brekina-Scania-Vabisar. Spackla, slipa, spackla, slipa, spackla, slipa... Det kommer väl någon bild på detta framöver kan jag tänka.

Annars är det "Det stora projektet" som äntligen har kommit igång: modelljärnvägen! <Trumvirvel> Tekniska kontoret har släppt loss byggavdelningen med uppgiften att bygga en grundstomme som även ska tjäna som skuggbangård. En helix kommer att förbinda skuggbangården med ett övre plan som ska innehålla själva banan med landskap och hela den baletten.
Stommen bygger jag som moduler i improviserad storlek. Då blir det lättare att återanvända delarna om man någon gång skulle riva anläggningen, till exempel vid ombyggnad eller flytt. I ändarna blir det varsin 90x90 cm-modul. 90 cm blev det för att de ska rymma en helix och en vändslinga med den kurvräls jag valt att använda (Piko A-räls R2). 90-cm-kvadraterna förbinds sedan med två olika långa moduler med djupet 50 cm så att den totala längden blir 5 m. Detta är etapp 1, som kommer att täcka en av väggarna i rummet. Sedan kan anläggningen byggas ut tills den täcker tre av väggarna. Här är så några bilder på bygget så här långt.

Helixen limmas ihop av 3 mm oljehärdad board.

En av 90x90-modulerna med tvärspant.

Den andra 90x90-modulen fick korsspant bara för att det var kul.

Slutligen har då en av 90x90-modulerna skruvats ihop med en 70x80x50-modul, samt har fått ben, gjorda av överblivna hyllstegar av märke Ivar, kapade till lämplig höjd. Det är 25 mm-hål borrade för ledningsdragning i spanten och mellan modulerna. Materialet i modulerna är 12 mm konstruktionsplywood och stomme av planhyvlad furu 21x143 mm. Spanten är lite klenare. Det är kanske en något överdimensionerad konstruktion men jag försvarar mig med att den även ska bära upp ett plan till.

Äntligen lite regn så att man med gott samvete kan sitta i hobbyrummet! Vattenbilen är i princip klar för nedsmutsning.

De röda dekorlinjerna var nog att ta i lite... Före vädringen bör bilen få ett lager halvmatt klarlack som ger en bra finish. Klarlack och blanka färger bör man undvika i den här skalan för det ser konstigt, kanske lite väl leksaksaktigt, ut. Matta färger kan ge ett väl stumt intryck, å andra sidan.

Medan färgen torkar satte jag igång med en dvärgubåt - Artmasters model av den tyska experimentubåten Seeteufel (Namnet har den fått efter den fula fisken med samma namn. Marulk på svenska). Modellen är i resin och väldigt lättbyggd. Fenan krävde dock lite spackling, vilket syns på bilden.

Förebilden experimenterade tyskarna med i andra världskrigets slutskede. Den kunde ta två vanliga G7-torpeder (Inte monterade ännu på bilden). Larvfötterna var till för att kunna ta sig upp och ner ur vattnet för egen maskin, vilket lär ha fungerat bra. Något mer än en prototyp blev det dock aldrig.

Vattenbilen är på gång i verkstan. Bilden är lite mörk men det kan inte hjälpas. Bilen har fått en vattenspridare som jag gjorde genom att löda två små spikar på en bit 1 mm mässingstråd. Sedan klippte jag av spikarna och filade till det hela. Spridaren sitter på de fästen där det tidigare fanns ett fotsteg. Anslutningen till tanken är en plastbit från skrotlådan, där jag också hittade kranen. Tanken var lite ojämn i gjutningen bak, så den är spacklad men ännu inte slipad. Efter lite funderande bestämde jag mig för att skippa hyttidén och skar i stället bort vindruteramen. Jag tror att jag ska ta bort den bakre påfyllningsluckan och ersätta den med en ventil i stället...

Tillägg: Tro det eller ej, men ända tills nyligen trodde jag att det var svårt att löda. Men det är inte alls svårt. Hemligheten kallas lödvatten, dvs en flussvätska som man först stryker på lödställena. Sedan tar man pytteliten lödtenn på lödpennans spets och sätter den mot  lödstället. Fixera den ena detaljen först, håll i den andra med en tång eller krokodilklämma. Så fort tennet flyter ut tar man bort lödpennan och blåser kanske lite på lödstället. Klart! Känn efter att det sitter ordentligt,a nnars är det bara att upprepa lödningen.

Efter att ha "råkat" köpa några gamla bilar på Tradera tänkte jag skriva några funderingar kring dessa och andra.

Under 1990-talet släppte Märklin ett antal bilsatser i skala 1:87. Det var fina veteraner från när seklet var ungt, eller "Anno dazumal", med märken som Büssing, Magirus och Benz. Modellerna var, som vanligt när det gäller Märklin, av metall med plastdetaljer. Detaljeringen är bra men vindrutorna saknar glas så dem får man ordna själv. Av tillverkningstekniska skäl behöver dock modellerna förbättras lite. Jag hör hur samlarna ryser nu! Men se det så här: era mint-in-box-modeller ökar lite i värde när jag går lös på mina ;)

De här två Benz:arna visar hur det blir när man måste kompromissa med färgvalen. Kylarmask och framlyktor är gjutna som en del och har därför samma färg. Det ser OK på den högra bilen där delen är mässingsfärgad, men konstigt ut på den vänstra. Själva grillen ska ju vara svart med bokstäver i mässing (eller krom?), medan resten ska vara mässingsfärgat. När det gäller vindrutedelen är det precis tvärtom. Där ser den högra bilen konstig ut. Fram med färg och pensel alltså! Bladfjädrarna ska nog vara svarta eller åtminstone mycket smutsigare. Hjulens ekrar ska kanske ha samma färg som stänkskärmarna.

Det här är min favorit! En Büssing från 1909. Här behöver kylarmask och lyktor bli mässingsfärgade, ekrarna och allt på sätet utom dynan ska ha samma färg som bilen i övrigt. Det är en utmaning att få till samma ljust olivgröna nyans.

Sedan får man bestämma sig: ska det vara pedantskötta veteranbilar eller ska de vara i "originalskick"? Den blå tankbilen med sin mystiska tank i mässing ska i alla fall bli en mycket risig vattenbil. Troligtvis får den en enkel trähytt också.

I sprutboxen står en Sherman M4A4 (Paul Heiser) och en Sherman Firefly IC (Arsenal M). Bägge användes av britterna under slutet av andra världskriget och därför ville jag ha dem i färgen Deep Bronze Green. I lådan råkade jag ha en ca 33 år gammal burk med denna färg ur Humbrols för länge sedan insomnade serie Authentic Colours. Döm om min förvåning när färgen visade sig vara helt användbar när jag öppnade burken. Det var bara att spä ut med lacknafta och spruta på.

M4A4 till vänster, Firefly till höger.

Sedan fick banden en grundning med Model Master Rust.

Antennerna gör jag av akupunkturnålar, kapade till lämplig längd.

M4A4:an är en modell i blandmaterial, med delar i resin och styren. Den är lättbyggd med många lösa smådetaljer. Mest pyssel är, som vanligt med Heisers modeller, bandaggregaten som ska slipas ner en hel del på baksidan och sedan skäras rena. Den resin Heiser använder är dock ganska mjuk och lättarbetad så det går rätt fort ändå. Men det dammar ordentligt så andningsskydd rekommenderas. Resindamm irriterar slemhinnorna och är säkerligen inte speciellt nyttigt.

Firefly är en ren resinmodell. De flesta detaljer är gjutna direkt på skrovet vilket innebär att de lätt skadas under transporten från tillverkaren via butiken hem till byggaren. Min modell hade till exempel några skadade lyftöglor som jag fick skära bort och ersätta med liknande ur skrotlådan. Flamdämparen skadade jag när jag borrade ur den men det är sånt man får leva med... En av fördelarna med den här skalan är att allt är smått och inte syns så bra! Arsenal M:s modeller håller oftast hög kvalitet och kräver inte så mycket extra arbete. Det enda som var fel var att tappen som tornet sitter fast i skrovet med var lite för lång men det är lätt fixat.

När jag ändå var i målartagen tog jag itu med några hästar. Jag tycker det är svårt att måla djur så att de ser naturliga ut. Så här ser några ut ungefär mitt i processen.

Fortsättning följer...